I går när jag körde lilleman till skolan så suckade han tungt och sa:
-Åh, mamma när får jag börja cykla till skolan??

Jag som är en klok och förståndig mamma svarar:
-Du har ju inget lås på din cykel och då kan någon ta den. Men det ska vi fixa...

-Jo, viiiisst... svarar grabben då.
-Det har ni ju sagt många gånger. Men det händer ju aldrig något!

TYST i bilen... resten av vägen till skolan...

I morgon är det lillemans namnsdag, Elias.
Gissa vad jag har köpt till honom...

Jo, mycket riktigt:



Ett cykellås.
Och på fredag när jag är ledig ska vi cykla till skolan oavsett väder...

Tills dess hoppas jag att min träningsvärk har lagt sig efter årets första cykeltur i måndags.
Jag har en tendens till att överdriva när jag väl kommer för mig att röra på mig.
Så jag startar årets cykeltur med 2,5 mil tur och retur till jobbet... (trodde att jag skulle dö...)
Men att ringa efter mannen för att få skjuts hem, hade varit en förnedring och något som jag skulle få höra hur länge som helst....